Dialekt!

Det är helt sjukt vad folk tycker att jag har mycket dalmål. haha, när jag tänker efter så har jag nog ganska så extrem, men jag tycker inte att jag har mer än nån annan ;)

Men nu har folk från Örebro påpekat min dialekt två gånger på typ en vecka. 

Förra veckan när jag jobbade på Ica, så kom det fram en man till mig och sa:
"Vart har ni gömt löken i den här affären?"
Det enda jag gav honom som svar var:
"Där i hörnet" och pekade mot rödlöken. 
Vet ni vad han säger då? Efter två sekunder:
"Och vart ifrån Dalarna är du ifrån då?"

haha det är helt sjukt, jag sa tre små ord. och han svarade mig sådär. 

Idag var jag och fikade med kära Emelie från Ludvika på ett super mysigt ställe här i Öret. 
Jag stod och pratade lite med killen som jobbade där för jag kunde inte bestämma mig vad jag ville ha och var sugen på (det slutade med att det bara blev en kaffe, vadå beslutsångest?)
Men iaf, när jag skulle betala sen säger han:
"Jaha, är du bara här på besök i Örebro eller?"
Jag skrattar och svarar:
"Nejdu, i januari har jag bott här i två år".
han börjar också skratta och säger:
"Jasså? Och inte ändrat din dialekt det minsta lilla".. 

haha.. Jag tycker det är lite kul, att folk lägger märke på min dialekt så mycket. 
Men jag känner mig stolt över min dialket. I början när jag flyttade hit tyckte jag att det vart lite för mycket ibland, folk pratade om mitt dalmål hela tiden att det var sååå härligt, och såååå charmigt. 
Men nu känner jag mig stolt. Det är ju liksom den jag är. Jag är född och uppvuxen i Dalarna, det är Dalarna som är mitt HEM. 
Jag är en stolt dalkulla helt enkelt! och jag vill aldrig ändra min dialekt ;)


(kände för en bild från min och M:s resa till gbg i sommras.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0