Mommo!
Borde egentligen gå och lägga mig.. men jag tittar omkring och pluggar lite till och från.
Fick nått ryck och tittade in på gamla bilddagboken.. shit vad kul det var att bara bläddra längre och längre bak och titta på alla bilder. Vilka roliga och underbara minnen! :)
Men den 20 april 2007, dagen jag fyller 17 år. Hittade jag en bild på mig och min vackra mormor, och även en bild på mig, mormor och mamma.
(Det gick inte att spara bilden på datorn eller kopera själva bilden)
Hon var så himla fin!! Och jag kan inte beskriva hur det bara högg till i mitt hjärta när jag fick se bilden. Det kändes på ett sätt som att jag glömt hur hon såg ut, hur hon pratade, hur hon skrattde... Men när jag ser bilden, så kunde jag minnas allt. Hon var så himla vacker, så himla snäll och go och alltid alltid glad. Världens bästa mormor helt enkelt. Jag skulle göra vad som helst för att få träffa henne en sista gång. Minns verkligen den dag hon lämnade oss. Det var det hemskaste jag någonsin varit med om. Det var så hemkst men ändå så fint. Vi lyssnade till allas favoritmusikal "Kristina från Duvemåla". Så nu kan man inte lyssna på dom låtarna utan att gråta floder och tänka på den dagen vi var och tittade på det tillsammans, eller den dagen då jag fick vara nära dig för sista gången. <3 Det vi här nere på jorden får tänka när allt känns som jobbigast är att du har det så skönt nu, den sista tiden var så tuff att bara stå bredvid och inte kunna göra någonting. Det var så jobbigt, det går inte att beskriver hur en människa som håller på att försvinna för att cancern har vunnit över en ser ut. Det går inte att förstå hur en cancersjuk människa ser ut eller mår den sista tiden!! Det måste ses med egna ögon för att förstå den smärtan. Jag blir så arg när jag tänker på det, du som varken drack eller rökte eller någonting... du var ju hur pigg och glad som helst. Varför skulle då en pissig jävla tumör bara komma och växa och sprida sig i hela kroppen.. DET ÄR SÅ ORÄTTVIST!!!!
Jag älskar dig mommo! Du kan inte förstå hur mycket alla vi här nere på jorden saknar dig.
Det gick som sagt inte visa de bilderna jag menade. Men hittade en bild på mig, mormor och morfar från 2007 den 1 juli från syrrans blogg! Den här dagen åkte jag och Lollo till Hällefors för att hälsa på mormor. (Hon hade nästan nyss fått reda på att hon hade en tumör) Och den här dagen när vi var där, var lite speciell för mormor och morfar tog med oss upp till ett jätte fint ställe med sjukt fin utsikt och jag minns verkligen att både jag och Lollo tyckte det var så mysigt. Det här var exakt. TVÅ ÅR innan hon dog. Precis två år senare dog hon, den 1 juli 2009!
Var tvungen att sno en till bild och texten som stod under den bilden.. för bara det är ett litet bevis på hur underbart go mormor var!
"Mormor sa att jag och syrran fick stå på hedersplatsen, vilket Thilda självklart var tvungen att ha bildbevis på.=)"
Jag älskar dig mommo! Du kan inte förstå hur mycket alla vi här nere på jorden saknar dig.
Fick nått ryck och tittade in på gamla bilddagboken.. shit vad kul det var att bara bläddra längre och längre bak och titta på alla bilder. Vilka roliga och underbara minnen! :)
Men den 20 april 2007, dagen jag fyller 17 år. Hittade jag en bild på mig och min vackra mormor, och även en bild på mig, mormor och mamma.
(Det gick inte att spara bilden på datorn eller kopera själva bilden)
Hon var så himla fin!! Och jag kan inte beskriva hur det bara högg till i mitt hjärta när jag fick se bilden. Det kändes på ett sätt som att jag glömt hur hon såg ut, hur hon pratade, hur hon skrattde... Men när jag ser bilden, så kunde jag minnas allt. Hon var så himla vacker, så himla snäll och go och alltid alltid glad. Världens bästa mormor helt enkelt. Jag skulle göra vad som helst för att få träffa henne en sista gång. Minns verkligen den dag hon lämnade oss. Det var det hemskaste jag någonsin varit med om. Det var så hemkst men ändå så fint. Vi lyssnade till allas favoritmusikal "Kristina från Duvemåla". Så nu kan man inte lyssna på dom låtarna utan att gråta floder och tänka på den dagen vi var och tittade på det tillsammans, eller den dagen då jag fick vara nära dig för sista gången. <3 Det vi här nere på jorden får tänka när allt känns som jobbigast är att du har det så skönt nu, den sista tiden var så tuff att bara stå bredvid och inte kunna göra någonting. Det var så jobbigt, det går inte att beskriver hur en människa som håller på att försvinna för att cancern har vunnit över en ser ut. Det går inte att förstå hur en cancersjuk människa ser ut eller mår den sista tiden!! Det måste ses med egna ögon för att förstå den smärtan. Jag blir så arg när jag tänker på det, du som varken drack eller rökte eller någonting... du var ju hur pigg och glad som helst. Varför skulle då en pissig jävla tumör bara komma och växa och sprida sig i hela kroppen.. DET ÄR SÅ ORÄTTVIST!!!!
Jag älskar dig mommo! Du kan inte förstå hur mycket alla vi här nere på jorden saknar dig.
Det gick som sagt inte visa de bilderna jag menade. Men hittade en bild på mig, mormor och morfar från 2007 den 1 juli från syrrans blogg! Den här dagen åkte jag och Lollo till Hällefors för att hälsa på mormor. (Hon hade nästan nyss fått reda på att hon hade en tumör) Och den här dagen när vi var där, var lite speciell för mormor och morfar tog med oss upp till ett jätte fint ställe med sjukt fin utsikt och jag minns verkligen att både jag och Lollo tyckte det var så mysigt. Det här var exakt. TVÅ ÅR innan hon dog. Precis två år senare dog hon, den 1 juli 2009!
Var tvungen att sno en till bild och texten som stod under den bilden.. för bara det är ett litet bevis på hur underbart go mormor var!
"Mormor sa att jag och syrran fick stå på hedersplatsen, vilket Thilda självklart var tvungen att ha bildbevis på.=)"
Jag älskar dig mommo! Du kan inte förstå hur mycket alla vi här nere på jorden saknar dig.
Kommentarer
Trackback
