studenttorsten

Kl 14 var jag vid Strömsholm och vid 20 var jag hemma igen. Det är såååååå jäkla tråkigt att vänta och vänta på ett sånt där ställe. 
Och min lilla älsklings palvis då, vad ska man säga? Det finns kanske inte så mycket att säga, så därför säger jag som min fina vän Tuss: Tråkig som fan jävla tråkjävel! 
Kunde inte ha sagt det bättre själv, för det är det enda det är. TRÅKIGT, och väldigt väldigt LEDSAMT förstås.


Men jag satte ner foten direkt jag fick komma in till veterinären och sa att jag ville att dom skulle ta in honom och kolla på honom en gång för alla. 
Dom höll med mig och eftersom han inte velat varken druckit eller ätit sen i lördags så satte dom på honom dropp, snodde tre hela rör med blod och skrev sedan in min lilla pälsbäbis. 
När veterinären skulle ta med honom titta Alvin på mig med sina underbart fina ögon och veterinären fick dra honom på golvet ifrån mig. Han hade satt ner rumpan och vägra lämna mig.. TROR NI ATT MITT PÄSLIGA-MAMMA-HJÄRTA BLÖDDE DÅ ELLER??????? JJJJJJJJAAAAAAAAAAAAA!

"Skärp dig nu Mathilda, han ska kanske sova där två nätter, och visst han ser hur ledsen ut som helst, men han kommer få det hur bra som helst. Dom kommer se till att han mår bra och hjälpa honom nu!" - Fick jag säga till mig själv för att inte bryta ihop där i väntrummet när min grisekno blev släpad ifrån mig!!! 

Men denna gång så känner jag mig ändå så ovanligt lugn?! Vet inte varför, men jag tror att det är för jag tänker att han har ju liksom ändå levt med detta (vad det nu är) i ett år. Så varför skulle dom komma nu och säga "nej men vi måste avliva honom". 
Så därför känns det nästan bara skönt att han är där så att jag äntligen (förhoppningsvis) får svar på vad det är. Och sedan att vi göra något åt det :) Att det inte finns det, det finns inte ens på min karta. Jag tänker som sagt att han ju faktiskt levt "bra" i ca ett år... så det kan ju inte helt plötlsigt bli livshotande. 
Jag hoppas att jag har rätt, och att min magkänsla på att det kommer gå bra stämmer. 
Blir det inte så, då får jag ett stort slag i magen.. för det finns ju som jag skrev ovan. INTE PÅ MIN KARTA, att allt inte kommer bli bra. 

Han har bara varit borta i några timmar och jag undrar så hur han har det.. Sitter han där i buren och piper och bara vill komma hem. Hem till mig och Mats för att ligga i soffan och glo på tv som världens mysigaste hund. Eller inatt, ska han sova i en bur? Min Palvis är van att ligga i en dubbelsäng tillsammans med typ 130 kg kärlek runt omkring sig. 
Saknar min gris, därför kommer lite goa bilder på honom in såklart :) så ni får se hur snygg min vovvsing är ;)


Mys och bus med Hilmis :)



Att bli kliad på magen är bland det bästa han vet :) Så fort man kommer och klappar han så fläker han upp magen så att man ska klia honom :) haha


Alvin tillsammans med sin bästa kompis (farbror ;) Hebbe! 


När han var som hårigast, gjorde en snygg frilla på honom ;)


Usch vad han hatar mig när jag tvingar han att duscha.. sötisen då,, han blir liksom ful-söt när han är blöt :)


Här sitter han tillsammans med trollungarna och sin brud, Ella ;)


Slänge till sist in två bilder på Alvin tillsammans med Milea när hon och hennes MILF till morsa var här och hälsade på.
Jäklar vad avis han blev på Milea, så fort jag pratade med henne (töntiga jag använder ju samma "röst och språk" till bäbisar som till hundar. Och när jag gosade eller busade med henne gjorde Alvin ALLT för att få min uppmärksamhet. Han hoppa, sprang, morrade (på ett busigt sätt) och hämta alla sina leksaker. Bara för att jag skulle strunta i Milea och gå till honom isätllet. haha min lilla gris..
Men nästan jämt när Milea var i soffan, i sängen eller på golvet, då ville Alvin vara nära och "vakta"... gärna pussa lite på henne också :)




ÅÅ nu blev jag och sakna Milea och Tuss också.. Men vi ses till jul hoppas jag <3