studenttorsten

Varje dag tänker jag på hur lycklig jag är.
Att jag är så lyckligt lottad över att ha en helt fantastisk pojkvän, en man som jag jagat i två år. Som tillslut ville bli min på "heltid" ;)  <3
Att jag är så sjukt glad över att jag har en famlij som alltid finns där för mig och är helt underbara. <3
Och mina otroligt fina vänner, som tycker så mycket om mig för den jag är. Dom jag alltid kan räkan med <3
Och sist men absolut inte minst, att min älskade fyrbenta, pälsiga bäbis har blivit frisk. :) <3


Men vet ni vad jag tycker är så sjukt konstigt ändå??
Att fast jag skulle kunna säga att jag inte önskar mig något annat än det jag har i mitt liv just nu, att jag känner mig 100 % lycklig.
Så kan man känna sig så sjukt ensam. Vet inte om det kanske bara är jag? Men ibland känns det som att jag är den ensamaste i hela världen. Vilket jag vet och bara blir irriterad på mig själv när jag tänker så.. för som jag skrev ovanför. Jag är lycklig. Riktigt jävla nöjd med mitt liv.
Men ibland så kommer de där studerna då man skulle kunna gråta för ingenting, för att man känner för det. Och då kan man känna sig så ensam...