Rädd

Ibland blir jag rädd, när jag känner sån enorm längtan efter alla i Ludvika! På något sätt vill jag bo där. FAST jag hatar själva stan, men tänk vad underbart att ha alla nära?!
Jag älskar örebro stad, så varför kan inte alla flytta hit??
Aja, känner nog bara mer nu när jag var hemma i hela 5 dagar. Hur underbart det var att träffa Lollo när man ville , mysa med småtjejerna när man ville! Osv.
Samtidigt är det så otroligt skönt att komma hem, till sitt egna. Egna hem, egna Mats och egna Alvin :)
Jaja! Ska iaf bo här ett långt tag till.. Men både jag och M är ganska så säkra på att vi kommer sluta som ett gammalt men lyckligt par i Ludvika ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0